Annicka Gustavsson

Annicka Gustavsson födde dottern Olivia Alva Wiklund den 12 april.

Förlossningsberättelse!
Olivia Alva Wiklund föddes 38+6 den 12 april klockan 04:10. 3890g och 52cm.

Onsdagen den 10 april hade jag en bm tid. Kom dit och hade lite fundering om jag inte skulle be henne undersöka mig bara för att kolla läget. När jag kommer till bm så finns där också en bm studerande. Så jag orkade inte be om en undersökning då. Vi satt och pratade och bm tog prover. Både urinen och blodtrycket hade återgått till det normala konstigt nog. Vi alla tre va lite förundrade över det och sa skämtsamt att det kanske är kroppen som ställer in sig på bebis snart. Jag berättade att jag hade haft lite slemmiga flytningar för någon dag sedan och barnmorskan sa att det mycket väl kan vara slemproppen. Jag frågade också när det är dags att ringa förlossningen eftersom jag i någon dag har haft som mensvärk i magen. Både bm och bm-studerande sa att du märker när det är dags att ringa. Man känner det med hela kroppen. Gick därifrån med en ny tid bokad den 16 april.

Torsdagen den 11 april vaknar jag vid halv 5 med värk i magen. Kändes nästan om man jag inte hade kissat på flera dygn och kissblåsan drog ihop sig som i kramper. Jätte konstig känsla. Gick upp och kissade och kunde inte gå och lägga mig sen igen. Gjorde jätte ont att ligga ner. Vandrade
runt lite hemma och smärtan var hanterbar när jag satt. Jag försökte klocka ”värkarna” men tyckte att det va svårt för jag hade svårigheter att känna när dom började och slutade. Skrev på aprilbebisforumet att jag hade ont i magen och inte visste om det var värkar eller inte. Frågade om hur man klockade en värk. Som alltid fick jag många svar och flera tjejer startade vår ”förlossningspyramid” för mig 🙂
Efter en stund så väcker jag Mattias och säger att jag har ont och att jag nog behöver ringa förlossningen. Han undrar om jag ville att han skulle jobba hemma och jag svarar att jag inte vet. Han kollade sin kalender och vi kom fram till att han skulle stanna hemma. Enligt journalen ringde jag fl 06:06.Varken jag eller Mattias var inställda på att det kan bli bebis nu (för det va ju trots allt en vecka kvar innan BF och första gångs föderskor går ju oftast över tiden) bestämmer att Mattias ska åka iväg till kontoret och hämta sin dator. Jag säger att han bara ska åka dit och vända. I huvudet så tycker han nog att jag är lite fånig men säger inget 🙂 När det har gått ett tag och smärtan blir värre och värre så ringer jag Mattias och kollar vart han är. Han var nästan hemma och när han kommer in så ringer jag förlossningen igen. Klockan är 08:15 när jag ringer förlossningen igen och kommer överens med bm att jag ska avvakta en timme. Ringer efter en timme och bm på förlossningen säger att jag är välkommen in för en undersökning. Vid halv 11 åker vi in till förlossningen. När vi kommer dit så får vi ett rum och jag blir undersökt. Det visar sig att vattnet har fått och att jag är öppen 4 cm. Cervix är helt utplånad. Så bm säger att hon skriver in mig. Vid 12 får jag varma handdukar att sätta mot ryggslutet då värkarna börjar sprida sig dit. Kan fortfarande andas genom smärtan och bm är lite nog lite tveksam över hur starka värkar jag egentligen har. Vid halv två sätts en skalpelektrod. Jag blir introducerad pilatesbollen och lustgas (50%) som lindrar super. Vid 4 får jag frågan om jag vill bada. Har fortfarande inte öppnat mig jätte mycket mer än vid inskrivning och får det förklarat för mig att badet kan hjälpa till i öppningsskedet. Ligger i badet till 18 ungefär. Vid halv 7 görs en ny undersökning och det går sakta sakta framåt. Får ett värkstimulerande dropp inkopplat.  Mellan halv 7 och fram till 03:00 den 12 april byter jag mellan olika ställningar för att öppnas mer. Testar förlossningspall, liggandes på sidan, står på knä, sittandes i sängen med sacosäck, pilatesboll. Vid 03:00 har jag varit fullt öppnad i två timmar och är helt slut. Har kräkts några gånger pga lustgasen och värkar och ovanpå det har jag inte kunnat äta ordentligt utan bara druckit. Bm provkrystar med mig och Olivia börjar nu äntligen sjunka i förlossningskanalen. Jag är helt slut och har svårt att krysta längre stunder så det tar ett tag innan Olivia kommer över ”kröken”. Får testa att ha dragkamp med undersköterskan. Hon höll i ett lakan och jag på andra sidan så skulle jag dra lakanet mot mig samtidigt som jag krystade. Mattias stod bredvid och höll mig i nacken/ryggen och gav mig stödjande ord hela tiden. När jag hör hur barnmorskan börjar prata om sugklocka får jag ny energi och tar i för kung och fosterland. När jag hör hur bm säger att hon ser Olivias hår får jag mer energi och tar i ännu mer! Äntligen kommer huvudet och två, tre krystningar till har jag henne på magen. Hon har ett riktigt conehead till huvud och är alldeles grå/blå. Hon låter inte så mycket men jag blir inte orolig för jag ser att bm har ett lugn över sig. Navelsträngen klipps och bm ringer på en barnläkare som kommer in och säger att dom måste ta med sig Olivia för att hon är så rosslig. Så Mattias, Olivia och läkaren gå iväg medans jag ligger kvar och väntar på att moderkakan ska släppa.Efter en stund kommer en annan bm/undersköterska in som berättar att Olivia får andas i cpap och att hennes blodsocker var lågt så hon har fått lite ersättning. Efter en stund kommer Mattias och Olivia tillbaka och Olivia har ändrat färg och låter mycket bättre. Trots att förlossningen tog sin lilla tid så känner jag ändå att jag hade en bra förlossning. Sprack inte mycket (vilket va min rädsla) och jag är riktigt stolt över mig själv att jag fixade detta. Hade dock aldrig klarat det utan Mattias vid min sida.